På svenska:
In English:
Därför dominerar de liberala bloggarna!
Bloggaren Frihetens Vingar lanserar en spännande konspirationsteori om mängden liberala bloggare. Eftersom jag inte bjudits in till Det Stora Konspirationsmötet, ser jag en mycket enklare förklaring; den idémässiga.
Liberaler är påfallande ofta reflekterande individer, som backas upp av en levande ideologi. Sambandet faller sig naturligt, eftersom liberalismen tror på just individer och idéer. Då blir bloggen en given kanal.
Socialister utgår i stället från kollektivet och materialism. Självklart känns en frivillig, fritänkande blogg motig med sådan klangbotten…
Vidare är det ju så, att verkligheten bokstavligt talat malt ner Marx teorier till ruiner, Keynes utgör numera ett pittoreskt inslag i den nationalekonomiska skolningen, och Jan Myrdal samlar pengar till aktiv dödshjälp. ‘Motigt’ är bara förnamnet.
Tankesmedjor som Timbro fyller å sin sida hela konferensanläggningar med personer som firar von Hayek eller Rand. Borgerliga studenter anordnar seminarier om Nozick eller Popper. Den unge sossen har på sin höjd sett Per Nuder på TV. Skillnaden är slående!
En väldokumenterat röd mainstreammedia bidrar säkert till mängden blå bloggar, men den främsta garanten för de många (ny)liberala bloggarna förblir levande idéer som uppmuntrar till fortsatt tänkande.
- 
- 
- 
- 
- 
- 
- 
- 
Sponsrat: 
Massor av gratisprov! En lyckad auktion har två vinnare.
Kategori: blogjox politiskt
Liknande artiklar:
Skärpning nu. Äntligen.
Jag kan twittra också.
Politiker glada i hatten
Linköpings Universitet bjuder in dömde rashataren Ahmed Rami
En dag med IPRED
Dessutom är det många av de som kallas etablerade bloggare som står till vänster utan att de tydligt säger det i sina bloggar. Men bloggar som öppet visar att de står till vänster kommer fler och fler.
Lista dem gärna. Du är för övrigt ett föredöme till vänster, tycker jag =)
-> Magnus Andersson
Från dibbuk.se har det bara klickats bort en kommentar. Den var inte från Dig, och dök upp redan 2004.
Om Du bläddrar bland inläggen ser Du att Du kommit in med fem kommentarer i februari. Alla före Chadie…
Men varför vinner inte ickesocialistiska oppositionen ett varaktigt opinionsövertag om nu “idéer” skulle vara så unikt med liberaler samt så effektiv som din tes här innebär?
Jag tror att det är viktigt att ickesocialistiskt tänkande vinner mark, men det viktiga är inte att folk blir troende på idéer utan att de inser socialismens avigsidor och inbyggda omänsklighet och därför vänder den ryggen till förmån för en mänskligare och fungerande (mera *)ickesocialistisk samhällsordning (* 100 procent socialism har vi ju inte i Sverige, men helt klart mer socialism än i de flesta länder som inte är socialistiska diktaturer).
Att fokusera på att sprida idéer känns lite som pingstvännerna. Jag tvivlar dock inte på att troende (i liberalens fall tron på att politiken styrs av eviga konstanta idéer/värden) kan vara mer idog i sitt budskapsspridande än andra.
Bland det viktigare i kritiken mot Marx tror jag eventuellt följande två saker kan ingå. För det första hans kritik av staten och kapitalet med karaktären av en apriorikunskap, inte alldeles olik nyliberalers kritik mot stat och myndigheter där en saklig kritik tenderar att sersättas av en affektuell’. För det andra är Marx teorier historiedeterministiska och menar sig bygga på materialistiska lagar vilka han hade förmåga att avkoda. Att tro att något verkligheten är deterministisk måste inte i sig innebära en idealistisk hållning, men Marx anspråk på en sådan kunskap om verkligheten att han kunde förutsäga dess utveckling i framtiden är inte vetenskaplig, eller snarare en “vetenskap” vars existens bygger på att hänvisa till sig själv, och detta liknar faktiskt i något motto just idealisternas position. Platon och filosoferna med kunskap om den högre idévärlden – ett förhållande som för övrigt idealismen aldrig kan bli kvitt, utan antagligen är dess både förutsättning och eviga akilleshäl.
Följande lägger jag till i dag, ett par dagar efter jag skrev inlägget som först inte publicerades:
Idealismen är alltså en metafysik. Det kan vi vara eniga om. Man tror att det finns bestående värden som det är idealistens plikt att verka för realiseras på här på jorden. Därmed kan man se liberalismen som en ganska gammalmodig ideologi. Den växte fram när medeltidens förtryck släppte, men var nog inte alltid orsaken till det samt att omstörtningar som exempelvis den Franska revolution som så många liberaler stödde och aktivt deltog i ofta ledde till mera elände än positivt.
Den konservative fjärmar mer än några andra politiken från det metafysiska planet. Den menar att metafysiken hör hemma i kulturen och i den ickepolitiska privata sfären. Men samtidigt vill inte konservatismen rensa ut alla kulturella eller religiösa yttringar som tillhör det så att säga politiska ramverket. En kung är inte sämre än en president. Att hänvisa till Gud i årliga tal till en nation kan ses som försvarbart ur rent kulturell aspekt, och det finns ingen anledning att förändra något överhuvudtaget utifrån idealistiska/metafysiska utgångspunkter.
Eftersom den konservative är fri från dogmer så kan denne även lättare forma en bra politik. Bush kan lättare arbeta för världsfreden genom fortsatt vapenembargo mot Kina och Kuba när Europa i rättvisesyfte släpper sina direkt motsvarande embargon med mera.
Konservatismen är alltså den enda moderna ideologin!
Tack för ett (väldigt) långt, och genomtänkt inlägg! Här kommer ett par reflektioner, skrivna natten till lördag…
“Men varför vinner inte ickesocialistiska oppositionen ett varaktigt opinionsövertag om nu “idéer” skulle vara så unikt med liberaler samt så effektiv som din tes här innebär?“
Många skulle nog vilja påstå att det är just vad man gör. (S) behåller makten, men har berövats på sitt innehåll – och har nu makt (inte ideologi) som enda idé.
Privata dagis, TV3 och fria valutor – när jag var liten ansågs deras förespråkare vara dårfinkar, och hördes knappast i riksdagen. Idag är de vardag.
“Konservatismen är fri från dogmer” skriver Du, och jag kan till viss del instämma. “Konservatism” låter sig emellertid inte (heller) definieras särskilt lätt, och det är inte alltid helt enkelt att veta om man talar om “samma” konservatism. Man måste inte haka upp sig på “Blut und Boden” för att hitta märklig metafysik. Själv vet jag inte riktigt vad en “nation” är, och tror att det gemensamma arvet ofta är allt annat än gemensamt.
Däremot känner jag igen mig i synen på förändring som något ofta (men inte alltid) organiskt, och jag uppskattar framförallt (i likhet med andra liberaler) den konservatives önskan att bygga in rättsäkerhet i offentlig maktutövning. Vi har säkert olika syn på statens storlek, och roll, men enas vanligen i en önskan om minoritetsskydd och tröghet vid förändringar av statens befogenheter.
I samtliga fall står socialdemokratin för motsatsen. “Vaddå – folket har ju redan röstat, och då är det ju praktiskt att lägga all makt i en enda stor hög”.
Avslutningsvis, opinionsbildande är inte att jag springer med Liberalismens fackla längs Kungsgatan, och nöjt noterar en allt större flock likasinnade. Mitt tidigare inlägg var måhända polemiskt där =) För mig är framgångsrikt opinionsbildande långsiktigt. Kanske liknas det hellre vid det droppande som urholkar stenen. Strategin kan gärna betraktas som konservativ, men implementeras i huvudsak av liberala bloggare. Och där låg egentligen min ursprungliga huvudpoäng.
Försökte göra trackback till ditt inlägg men tydligen har du inte trackbacks.
Jag vet inte i vilken utsträckning du faktiskt konsumerar de medier som finns i dag – väldigt få medier har en prägling som utgår från en övertygad politiskt ställningstagande – dock så är majoriteten av alla ledarsidor liberala eller oberoende liberala – sedan är frågan om det slår igenom i tidningen eller inte – detta har det inte gjorts något vettig undersökning på överhuvudtaget.
Om du läser rapporten från JMG så anser de att journalisters politska färg ”[..]det är
mycket som talar för att den enskilde journalistens partipolitiska åsikter påverkar
nyhetsrapporteringen i begränsad
omfattning”. Och även “I modern nyhetsjournalistik är
professionella nyhetsvärderingsprinciper
viktigare än partipolitiska
värderingar.”
Svarsfrekvensen i undersökning är lite dålig också, 57,4 procent. JMG är nöjda, men jag skulle inte vara det. Är tillexempel någon som röster åt ena eller andar året mer benägen att inte svara på undersökningen – det finns det inget vetenskapligt underlag till.
Sedan din slutsats att nyliberla bloggar skulle dominera är som jag kan se det helt tagit ur luften – att sedan socialistiska eller vänsterbloggar skulle vara innehållslösa är din personliag åsikt – det finns mängder av bloggar dä ute som är högintressanta på vänstersidan. Om du inte tycker det är det snarare en hemmablindhet.
Men jag tror att du missar huvudpoängen – de flesta bloggar har inget som helst med politiskt uppfattniong att göra – det handlar om människor som vill berätta för andra människor – ett fåtal av dessa har en enskild partifärg.
Tack för kommentaren!
Du och jag, många journalister och framförallt andra ledarskribenter följer ledarsidorna noga. Resten av läsarna är tämligen ointresserade. Har ingen siffra inom räckhåll, men minns att läsekretsen i stort gör helt andra prioriteringar än professionella opinionsmakare föreställer sig. Exempelvis insändarsidan väcker vanligen stort intresse, till många “yrkesmäns” stora förundran =)
Framförallt – en ledarsida skyltar med sin politiska färg, och är i den meningen ”ärlig”. Journalisten har ett problemformuleringsprivilegium under objektivt flagg, vilket bäddar för en helt annan problematik.
Jag har läst JMG:s rapport. Jag menar att – Dina viktiga invändningar till trots – det torde vara svårt att läsa den utan att instämma i att journalistkåren är “väldokumenterat röd”. Svarsfrekvensen kunde varit bättre, och rapportens slutsatser är mer försiktiga än mina. Det stämmer, även om den fortfarande pekar i samma riktning som sina föregångare.
Å andra sidan har jag fördelen att över tid kunna återkomma till vad jag uppfattar vara vänsterbiased rapportering, lägga dessa exempel vid sidan av den dokumenterade vänsterkantringen i sympatier, och visa att pusselbitarna passar. Ett aktuellt exempel på denna blog hittar Du här (Alicio sågar SVT:s Faktum). Ett annat här (genomgång av SVT:s (o)frihet).
Jag skriver förresten inte att intressanta vänsterbloggar skulle saknas, för det gör de inte. Chadie och Det progressiva USA är två exempel på motsatsen. Däremot önskar jag uppriktigt att de vore fler.
De flesta bloggar saknar mycket riktigt partifärg, men de flesta bloggare drivs av värderingar och det är något som slår igenom. Alltid och överallt!
Furhoff hade vidare en “idé om journalisten som bärare av ett stort och viktigt samhällsuppdrag” och blev därför “mycket populär bland journalisthögskolans elever under 60- och 70-talet” (se på http://web.sossen.net/searchid.asp?id=208, där iofs Furhoff beskrivs som ultraliberal, men vad betyder det egentligen på den vänsterradikala sajten?).
Furhoff menade att journalistens inte skulle vara objektiv, men att det var dennes plikt att slå ned på dem med makt i samhället. En annan journalistisk “ideologi” är att medborgaren ska få den kunskap – det beslutsunderlag – som politikerna har, allt för att exvis kunna bedöma politikerna och ställa dem till svars för tagna beslut.
Jag skulle lätt kunna blogga om detta med en gammal längre uppsats som bas. Har den dock på en gammal 5-gigs hårddisk i en plastpåse. Nån data-nörd i Göteborg som kan tanka ur ett par CD-skivor från den åt mig? ;-)
PS. Lovar att svara på dibbuks svarsreplik…svar (eller vad det heter) snart! Hola!
Men det borde vara befogat att angripa vänsterperspektivet som är dominerande i media. Nu senast den underdåniga intervjun av Pär Nuder i Ekots lördagsintervju den 26 februari som gjordes av Tomas Ramberg. Den hade karaktären av tillrättalagd hovintervju – se min blog: http://danne-nordling.blogspot.com/2005/02/nuder-gav-hovintervu.html
Är ens vänstern nöjd med sådant svassande?
Svarsfekvensen i JMG:s undersökning, som “låg”, på 47,4%. Andra motsvarande undersökningar brukar ge drygt 60%, men vissa undersökningar av yrken har gett under 60%, så svarsfrekvensen är egentligen inte så mycket att orda om. En ovanligt hög svarsfrekvens vid liknande undersökningar har jag för mig att över 70% anses vara. Detta skriver väl JMG om? (Om inte annat så fanns den distinktionen med i Maktutredningens kommentar om JMG-undersökningen.)
MVH, Magnus Andersson
Kul att Du hittat hit! Egentligen kanske det är mer fruktsamt att i Sverige tala om ‘oppositionella bloggar’?